Respekt

Alltså nu är det såhär, det går väldigt många reklamer på TV just nu om att man ska hjälpa fattiga barn som är illa däran långt borta härifrån.. Jag kan inte påstå att jag inte bryr mig, för det gör jag. Jag tycker jättesynd om dem och vill hjälpa, men just nu så har jag så oregelbundna inkomster så jag väljer att skänka pengar i bössor när jag ser dem.. Såna små mynt lite här och där.
Dessa reklamer som finns på tv i alla fall, de flesta lyssnar jag inte ens på.. De går lite halvt obemärkt förbi eller så sappar man förbi dem i alla fall. Det finns dock EN reklam som ger mig magont varje gång jag hör eller ser den. Det är Mikael Persbrandts reklam där han pratar och så säger han något som " antingen gör du något eller så gör du inte någonting alls". Alltså jag känner mig som världens sämsta människa, nästan så att jag blir desperat efter ett heltidsjobb med fast lön bara så jag ska kunna göra Mikael nöjd.
Han känns lite som en pappa med världens högsta krav på en som man gör besviken. Det känns riktigt riktigt illa.

usch, detta blir bara babbel, jag är alldeles för trött. Det jag ville komma fram till är i alla fall att Mickael Persbrandt skrämmer skiten ur mig, genom TV:n(!) och får mig att känna mig som världens sämsta människa som inte är fadder eller något sånt. Jag vill hjälpa mer än jag gör, jag SKA hjälpa mer än vad jag gör, så fort jag får möjligheten! That's it!

Idag har jag jobbat i alla fall, gick bra, det var skoj!

Nu ska jag sova så tramsadet slutar.

Kram
Lene