Sömnsvårigheter...

Ja, klockan är mycket och jag kan riktigt höra hur den tickar! Tick, tack, tick, tack... Fast i mitt huvud låter det mer.. "Snart, upp, snart, upp, snart, upp, snart, upp".
Jag somnade ett tag, slumrade till men så kom det upp någon läskig början på en mardröm och så vaknade jag. Kan inte förstår varför i all friden alla dessa mardrömmar ska besöka mig nu ett tag? Vad har jag gjort världen för att förtjäna detta? Kan du berätta för mig varför inte jag kan drömma söta, fina drömmar om en snygg karl eller sol och värme eller att alla människor är snälla mot varandra?
Igår natt, då drömde jag att det var andra världskriget och ja och massa människor var väl antagligen judar för vi blev bombade och skulle drivas till koncentrationsläger. Vi gömde oss i ruiner och åt smulorna vi hittade och bomberna var överallt och det var bara en sådan hemsk känsla. Jag vaknade av att jag storgrät och mådde sjukt dåligt och drömmen förföljde mig hela dagen.
Det är så man börjar gråta när man tänker på att folk upplevt det där på riktigt, fast värre, längre tid och överlevt. Coolt, jag överlevde knappt en natt, då kunde ju ändå jag gå upp och äta en god frukost efteråt, gå till mitt jobb där ingen dömmer mig för utseende, tro eller åsikter, köpa mig en ihopplock sallad efter eget tycke och smak på lunchen på ICA och efter jobbet kunna umgås med mina vänner för att sedan komma hem till min älskade familj här hemma, i vårat hus.
Det kanske var därför jag drömde drömmen, för att jag skulle inse vad jag faktiskt har och vara nöjd med det? Eller i alla fall visa lite mera uppskattning till livet och inte bara vilja ha mer och mer? Men är inte det svårt? Att inte vara girig efter allt vad livet har att ge, det finns ju så mycket där ute som är spännande, roligt och underbart. Dock får vi aldrig glömma: Det är de små detaljerna som gör hela bilden komplett!

Nu ska jag försöka sova och drömma en fin, mysig dröm för en gångs skull. Gör jag det inte nu måste jag komma på en annan förklaring till mardrömmarna!
Damn

godnatt