Idag tog jag min lilltjej och åkte till veterinären där hennes förra matte skulle vara. Eftersom Enya haft en minimal matlust( Vilket är VÄLDIGT ovanligt för henne) så ville Ulrica kika på henne. Enya är ju enligt papperna inte våran hund ännu.
Dock så är Fisen JÄTTEskendräktig och det är därför hon gått upp i vikt och varit lite konstig med maten. Men eftersom vi ändå var där och hennes tandsten var värre än var Ulrica kunde minnas så fick hon tillsammans med de andra hundarna sövas för att åtgärda problemet.
Nu ligger hon i sin hundkorg här bredvid mig och snarkar.( vågade inte ha henne i soffan utifall hon vinglar ner när hon vaknar)
Det är lite obehagligt att se henne så... livlös som hon varit nu när hon är sövd, tankarna for direkt tillbaka till den 17:e Juni förra året då jag för första gången var med under en avlivning. Vår älskade Krissi som låg, precis som Enya gör nu, alldeles livlös på golvet med familjen omkring. Det positiva nu är ju att min lilla tjej faktiskt vaknar upp igen! *Doing the happydance*
Haha jaha, nu vaknade hon, ligger och fnyser, stirrar på mig och gungar med huvudet. Hoho sötkrabaten!
Ska ta hand om henne nu, vi hörs sen!
TJO!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar