Tyvärr är det lite drygt att min hjärna ska bråka och ställa till det för mig. Vetskapenom att det är praktiskt talat omöjligt att få hjälp gör det inte bättre. Snarare är man redo att ge upp. Åt hellskotta med sjukvården! Det går dock inte riktigt då jag inte är kapabel att lösa problem som detta själv. Man måste försöka, fast varje samtal, brev, ja all komunikation slutar med besvikelse.
Imorgon måste gräset klippas och skolan måste besökas. Viktigt!
Såg arvingarna på väg hem, då blev jag glad. Mina barnidoler. Lika glad varje gång!
Men nu säger vi hej för denna gång, snart sovdags i hopp om en bättre dag imorgon!
Published with Blogger-droid v1.7.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar