tisdag 27 september 2011

Det som är rätt för dig, måste det vara rätt för mig?

Idag tänker jag skriva av mig om ett ämne som jag funderat mycket på den senaste tiden.
Det handlar om vad som är rätt, vad som är fel och främst är det som är rätt för dig, rätt även för mig?

Två områden har de senaste dagarna kommit upp till ytan och diskuterats, arbeten och boende. Två områden som jag själv anser inneha osynliga steg där man listar det bästa och sämsta, oberoende på vad du är för person.

Boenden är ett bra exempel på detta, som jag tidigare nämnde här över. Storstäder är bäst att bo på, städer, orter, byar osv hamnar längre ner. De som bor i storstäder är mest framgångsrika och personer man "ser upp till" det är dit man SKA, eller?

Arbeten är ett annat ämne, man ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Den som tjänar mest är bäst, det är dit man vill komma, eller?

Jag är en person som aldrig, så länge jag är vid medvetande, skulle bosätta mig i en storstad. Jag skulle aldrig trivas, min magkatarr skulle med största sannolikhet accelerera till magsår fortare än kvickt och jag skulle bli olycklig. En vanlig stad, småstad om ni så vill, är det som lockar mest för mig som person och jag undrar därför om jag inte kan vara lika bra, lika målinriktad, lika engagerad och framgångsrik som en person i en storstad?

Även när det gäller arbete skulle jag aldrig kunna tänka mig att arbeta med någon som ger mig 100 000 kr varje månad, inte om jobbet gör mig olycklig. Jag väljer inte yrke på grund av lönen, jag väljer arbete beroende på mitt brinnande intresse för det. Gör det mig till en mindre framgångsrik person?


Jag stör mig lite på den negativa attityd gentemot småstäder, orter och byar runt om i landet och känner att bara för att en människa trivs i en storstad behöver inte JAG göra det. Och bara för att folk är så pengakåta att de arbetar för att få pengar så behöver inte JAG göra det.

Jag vill bo i en lagom stor stad, ha ett jobb jag trivs med och brinner för, med en lön som jag klarar mig på och slipper leva jättesnålt. Jag uppskattar närheten till skogen mer än tillgång till 300 klubbar på stureplan.

Summan av kardemumman är att jag är sjukt trött på att folk ska nedvärdera småstäder och människor som väljer att bo där. Allt som är bra för dig, är sämst för mig. Och allt som är bra för mig, kanske är sämre för dig...
Vi är alla olika!

Inga kommentarer: