Text som produceras men som är för bitter för att publiceras, text som gör att jag tröttnar på mig själv, text som ändå på något sätt måste få komma ut. Jag måste få klaga av mig, få ut all aggression som jag bär på. Jag är arg på motgångar, jag är arg på otur, jag är arg på människor som är sura mot mig, människor som motarbetar mig, människor som säger att jag har fel, människor som dumförklarar mig, företag som inte svarar, människor som inte ringer upp, trött på alla nej, trött på alla oklara svar, arg på julen, arg på snön, arg på regnet, arg på avundsjukan som jag känner över att alla är sådär snuskigt lyckliga överallt, arg på folk som klagar på att jag är bitter, arg på allt meningslöst hopp om att allt löser sig, arg på skolan, arg på att jag ska flytta, arg på att Tirren ska flytta, arg på att alla mina vänner bor i olika städer, arg på Örebro för att staden inte duger, arg på mig själv för att jag är arg på allting.
Jag är trött på att vara gnällig, trött på att vara arg men alla främst är jag trött på att vara trött! Jag har försökt hålla mig över ytan så länge, vissa dagar går det bra, vissa dagar är som idag, ett helvete som måste genomlidas. Det finns inget hellre jag önskar än att jag, om bara för en sekund skulle få känna att allt var okej, få känna lite julkänsla och glädje.
Att bara få sitta hemma, med ett lugn i kroppen om att allt är löst. Jag börjar nästan gråta vid tanken av känslan av att allt är löst... Det är det enda jag önskar mig i julklapp. Att mina tårar, knutar i magen och bergskedjor på mina axlar byts ut mot lösningar.
Att inte kunna påverka saker är fan det värsta som finns. Jag vill säga förlåt för att jag är bitter nu, att jag klagar mycket, men det äter upp mig inifrån!
Det är inte meningen att jag ska blogga just nu...
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar