Långt ifrån glamor och gullegull

Att bli mamma är stort, det största som hänt mig. Att få hålla ett barn, som är en biologisk mix utav mig och mitt livs stora kärlek är obeskrivligt. Men det är också mitt livs största utmaning,  både psykiskt och fysiskt. Det tar alla mina krafter att se efter denna oskyldiga lilla tjej som ligger och sover i min famn...äntligen! Tänder som växer, växtvärk i benen och dagens intryck gör nog vilken bebis som helst gnällig, men vi lägger väl till en envis förkylning också.

Astrid är en väldigt snäll och lugn bebis, det säger alla. Men det gör inte föräldraskapet lätt, även om det som alltid finns de som har det värre.

Vi har väldigt många som bryr sig och vill hjälpa. Men det går tyvärr inte att stänga av moderskänslorna och oron i mig. Det går heller inte att stänga ute de faktorer utanför vår lilla familj som tär, tyvärr.

Så förlåt att jag kanske inte hör av mig så ofta, förlåt för att jag inte alltid är så glad. Förlåt om det inte verkar som om jag inte bryr mig när du mår dåligt. Men jag kämpar för att orka, jag bryr mig verkligen. På riktigt!