Imorgon (idag om man ska vara korrekt) så är det dags att åka till Surahammars kyrka för att ta ett sista farväl av min älskade farfar, mitt guldkorn! Jag vill inte gå och sova, för jag vill inte vakna upp till den dag som komma skall. Men jag antar att det är tvunget och att jag inte kommer ifrån det.. Bara för att jag ignorerar vad som hänt så ändras ju ingenting, tyvärr.
Halv två ska vi vara i kyrkan och två börjar sermonin. Jag får ofta kalla kårar när jag går in i kyrkan, jag känner mig malplacerad och otrygg. Rätt mysko, ska det inte vara tvärtom? Jag kanske har syndat för mycket i mitt liv? Det måste vara så! Synd att man inte är katolik så man kan gå och bikta sig lite och sedan är man "frisk" igen, det vore något det!
När jag var liten tyckte jag att det verkade så enkelt att tro på gud, han fixade allt. Så jag brukade intala mig själv att jag också trodde på honom och att om jag bara sa och låtsades att jag var troende så skulle allt bli bra. Under den här korta perioden så började jag be kvällsbön innan jag hoppade i säng och jag pratade mycket med gud. Det tog dock inte lång tid innan jag tyckte att jag själv var fånig som talade med mig själv så jag la ner det där.
Än idag kan jag dock tycka att det verkar så tryggt och behändigt att tro på att gud finns, att det finns någon som hjälper en genom svåra tider. Men jag kan bara inte förmå mig att leva så, jag antar att det är kört för mig. To bad!
Dock hoppas jag att det finns en himmel som alla som dör hamnar efter jordelivet, jag hoppas innerligt! Där måste farfar vara nu, tillsammans med alla han saknat nere på jorden!
Nu ska jag försöka tränga in mig själv i min egna säng där brorsans hund har lagt sig mitt i och börjat snarka! Vi får väl se om jag är välkommen eller om hon sparkar ut mig från mitt eget rum.. haha! Min kropp är rätt slut nu efter att ha varit och simmat med Natta och ätit hos Stina på gula hästen.. Så jag somnar nog rätt fort om jag får ligga kvar det vill säga...
Godnatt allesammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar