September är här..

Det är nu dags för mig att åka hem. Imorgon klockan halv fem tar jag och pappa bilen mot arlanda och flyget som ska ta mig till Luleå igen.. Hem till Lugnet, hösten, kylan och min underbara säng!

Jag måste ändå säga, att det är med klumpen i halsen jag lämnar Hallsta nu. Av väldigt många anledningar känner jag att jag behövs här, mitt hjärta vill stanna hos er jag tycker så mycket om. Men det är ju ändå klart nu, i december(troligen) kommer jag flytta hem igen. För ett tag, tills jag vet hur jag ska göra.. Kanske tills jag flyttar till Falun nästa sommar, det får vi se!


Idag så åkte jag och mamma in till Västerås (Erikslund) och inhandlade oss lite skor. Av någon konstig anledning tyckte hon att jag behövde nya.( Hon praktiskt taget TVINGADE mig att köpa nya skor) Nog för att mina håller på att gå i tusen bitar, men det är ju då som de börjar bli sköna att gå i! Jag inhandlade mig ett par vita pjucks och ett par grårutiga (50 kr på rean ist för 300 är som hittat) De blir varma och sköna i höst! Sedan hittade jag ett par snygga skinnskor som kommer bli fint för sena kvällar ute på stan, de fick jag gratis tack vare att mamma köpte två stycken par som var samma pris, ni vet, tredje paret gratis på skopunkten! haha Glada for vi till Mosters jobb där hon och morfar jobbade för fullt med att få klart med hennes "salong" tills imorgon! Skylten som jag gjorde satt uppe provisoriskt och det blev sjukt bra, förutom att texten behöver göras större på den riktiga skylten!

Jag, pappa och Amanda åkte till farfar sedan.... Jag avskyr sjukhus, jag tror inte det finns något som ger mig mer kalla kårar än sjukhus. Det skulle vara taxar i sånt fall, men det är annorlunda. Vi gick in på hjärtavdelningen och alla sjuka människor stirrade som tusan och det kändes som om jag var med i en skräckfilm. Farfar låg på sitt rum, alldeles för trött för att kliva ur sängen, ansträngde sig för att prata lite granna.. Han vill så mycket, men det är så svårt för honom, kroppen orkar inte. Farfar har alltid varit den ultimata karlakarlen för mig, han är stark, bestämd och rolig. Han har alltid älskat att busa med oss, lära oss saker och när jag var lite lät han mig sitta och lyssna när han spelade fiol, jag älskade det! Han spelar sjukt vackert, inget gnissel där. Därför smärtar det så sjukt i mitt hjärta att se lilla farfar ligga och känna sig hjälplös nu.. Jag hoppas verkligen från botten av mitt hjärta att du blir bättre, så vi får träffas igen till Jul, när jag kommer hem! Farmor och alla vi andra behöver dig, frisk och kry! Jag älskar dig farfar och hoppas vi ses i jul när jag kommer hem igen!

Efter den vistelsen på sjukhuset åkte vi hem till farmor där hemma i den stora villan i Surahammar. Fikade lite och talade om farfar hur det var med honom.. Men även om annat, de hade fått fönsterna bytta, det blev jätte bra! Farmor är härlig hon, aldrig långt från ett skratt! Riktigt smygrolig faktiskt och lika stort sportfreak ( om inte större) än mig. Underbart!


Annars har det blivit packande ikväll... Allt är packat och klart (tror jag, det ligger väl tusen saker omkringspridda överallt som jag missat) Det som tog mest plats var tusan alla skor! jag har sjukt mkt skor, jag förstår inte varför mamma klagar! haha!
Annars har det varit lugnt, jag ska sova nu så jag orkar upp imorgon! Mycket att göra innan vi far!

Hälsa på älskade mormor för det första! Och säga hejdå till Stina och Natta också såklart!

Det har varit Ruskigt trevligt att träffa alla här hemma igen, ni är verkligen mina hjärtegull allihoppa! Härliga festkvällar har vi haft också, det var länge sedan jag hade så skoj som med er! Vi ses till JUL!

Nu kallar ju Norrland och Linda på mig! Härligt härligt!
En latte med Therese är på sin plats när jag kommer hem, annars blir jag besviken!

Adios