Jag kom att tänka på en sån där liten "skitsak" som jag saknar med Hallsta.... Det var när jag jobbade på Paul Trollskog och slutade klockan nio på kvällen och jag alltid tog en sväng förbi OKQ8 och morsade på Josef. Han tog alltid en rast och så satt vi och skvallrade lite i deras vidriga "pausrum". Det var alltid skoj att höra Josef sitta och spy galla över alla på OKQ8 och annat.. Josef är en skönt bitter människa! haha Han har alltid något skoj att skvallra om också! Jag saknar det! Det första jag ska göra när jag flyttat hem är att åka till Josef och skvallra lite, det blir great!
Sen har jag glömt att berätta om den lite smått pinsamma händelsen igår! Jag är fortfarande glad att ingen såg mig, förutom Linda då så klart, men hon är van!
Vi skulle åka iväg och handla fotoallbum på Dollarstore och jag tänkte att "nej nu har jag setat inne och fläskat en vecka med sjukdom, nu ska jag piffa till mig"
Så jag duschade, sminkade mig, drog på mig kjol och klackar och så drog vi! Jag kom till lite mer än halva trappen i trapphuset när jag helt plötsligt känner att nej, mina ben vill inte följa med. Mycket riktigt, fråga mig inte hur, men på något sätt hade båda klackarna fastnat på trappsteget så när kroppen var på väg ner mot nästa trappsteg så hade mina fötter stannat på föregående! I något som jag kände var slow motion fick jag på något sätt tag i staketväggen som skiljer trappen från ingången till lägenheten under oss. Sen föll jag, eller satt mig ner på knä rättare sagt.. Jag kände ingen smärta, fören efteråt. Mina knän ömmade och imorse när jag vaknade kunde jag knappt röra armen, jag hade sträckt den! Linda berättade efter min trappincident att jag flaxat runt med armen och slagit till henne, detta minns jag inte.
Det var en sjuk känsla... Hur fastnar man med klackarna i trappen? Suck, detta är inte okej!
Nu, adios!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar