Är det inte rätt sjukt att det går att packa ner hela ens liv i några kartonger, påsar och sedan bara flytta sig själv och "ditt liv" till en helt annan stad/ort och fortsätta leva där precis som vanligt. Det är ungefär så det känns nu.. Eftersom jag inte känner så jättemånga här uppe så känns det som hela mitt liv här uppe är just... packningsbara. För förutom jobbet så är det ju faktiskt bara Therese som jag umgås med häruppe förutom Linda. Konstigt att det har blivit så egentligen, jag menar... det är ju ändå Madelene Åhlström vi snackar om. Hon som lär känna folk på ett kick. Men inte här, jag måste nog skylla på jobbet faktiskt. Man träffar inte speciellt mycket folk förutom personen man jobbar med, när man träffar dem så snackar man jobb tio min sen ses man inte mer. Eftersom jag jobbat så mycket och jag och Linda haft så jävla skoj ändå så har jag inte saknat något mer. Lindas vän Sanna har ju också flyttat och henne har vi ju iof umgåtts med också. Men alltid när det varit något speciellt som ordnats har jag... jobbat. Haha Sjukt! Jag ska sluta jobba så mycket och träna och roa mig mer. BESTÄMT PÅ MOMANGEN!
Ikväll efter jag kommit hem har vi packat lite, faktiskt ganska mycket ändå. Jag tycker att vi varit duktiga. Men nu ska jag försöka bli lite trött så jag kan sova. Upp igen om fyra timmar! Göttans.....
Godnatt era smurfar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar