Idag mår jag faktiskt mycket mycket bättre än vad jag gjorde igår.
Inte långt efter att jag skrivit det där inlägget så drabbades jag utav en panikångest-attack som skrämde livet ur mig då jag kände att jag inte längre kunde andas.
Det enda jag fick fram var ett sms till mamma att jag inte kunde andas och hon ringde upp och sa till mig på skarpen, precis så som man måste göra när jag blir panikslagen. Efter en stund lugnade det sig och jag fick ny luft i lungorna. Mådde dåligt hela kvällen av hjärtklappningar och var orolig att jag inte skulle få sova.
Det är tur att man har världens finaste pojkvän, han låg och kollade på TV tills jag hade somnat bara för att jag inte skulle bli orolig. Jag har lättare att somna när jag vet att han är vaken, till surret av TV:n, det är rätt mysko egentligen. Utan det, om han sover och allt är tyst blir jag livrädd och tror att någon är på väg in i lägenheten. Jag går upp flera ggr per natt för att kolla dörrar och så vidare. Men igår kunde jag alltså somna in lugnt och skönt på den finastes arm.
Idag har jag träffat Tirren och pluggat i skolan. Efter några timmar med henne och lite plugg och lite mer ro i kroppen känns det bättre. Hjärtklappningen är kvar i vissa situationer men det är bättre, imorgon ska jag ringa läkaren.
NU, godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar