Folk frågar ofta varandra vad man har för musiksmak, en konstig fråga tycker jag.
I mitt fall kan man lika gärna fråga " vilket humör är du på?" för jag har olika favoritband för varje humör och för för olika sinnesställningar jag befinner mig i. Vilken tidpunkt i livet jag är, vad som händer.....
Ibland lyssnar jag nästan bara på hip hop, rap osv. (Okej, det händer sjukt sällan och var länge sedan) och ibland är det pop så som Ola, EMD, Britney osv... Vissa perioder är det bara Korn och metallica som gäller, förstår ni vad jag menar? All musik är min musiksmak! Förutom Madonna, henne har jag aldrig förstått mig på.
Ett väldigt speciellt band för mig dock, ett band som jag nu ett tag inte orkat lyssna på, inte haft humör för är Bon Jovi. De kommer dock alltid tillbaka efter en liten paus, spelar ingen roll hur mycket jag lyssnar sönder deras låtar, de kommer alltid tillbaka och är som en sval bris en het sommardag. Som marsipanen på tårtan, som en ipren vid huvudvärk!
Efter att jag inte lyssnat på dem nu på ett tag som jag sa, satt jag nu för ett tag sedan och jag hörde inombords hur de kallade på mig igen. Så nu sitter jag här med smekningar i öronen i form av Jovis musik.
Jag ser ett tydligt mönster i det här.. Svåra tider betyder ett extremt Bon Jovi behov. Det är de som fått upp ögonen på mig många gånger när jag varit ute på villovägar, när jag mått dåligt och tyckt synd om mig.. Då är det Bon Jovi som hjälper mig upp och ta nya tag.
Även om jag har många favoritartister så som Michael Jackson etc så har ingen musik läkt min själ på samma sätt..
Bon Jovi är i särklass världens bästa band..
Peace out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar