Jag vill påpeka en sak för er. I förra inlägget tog jag upp fyra eller fem personer som har varit viktiga för mig när jag gjort min känslomässiga resa i berg och dalbanan.
Det är några nyckelpersoner som stormat in i mitt liv och fått mig att må bättre, men för den skullen räknar jag inte bort alla andra som gjort och GÖR min tillvaro bra.
Alla människor som alltid funnits där, i vått och torrt, i storm eller vindstilla. Jag uppskattar er mer än ni kan ana.
Min familj har alltid, alltid ALLTID funnits där för mig, hur dum jag än betett mig, hur många knasiga saker jag än gjort så har de stått där med sin famn när jag behöver dem.
(när jag pratar om min familj inkluderar jag även mina UNDERBARA släktingar)
Vänner som jag känt länge, relationer som tillsammans med tilliten vuxit fram. Vänner som funnits där och lyssnat, jag uppskattar er mer än mitt eget hjärta.
Under vissa perioder har det kommit personer som försvunnit lika fort. Sen finns det människor som finns där, som man kan ringa vilken tid som helst på dygnet... Jag ser er som en del av min stora familj av människor jag älskar. Ni får inte glömma det och tro att ni inte betyder något, att ni inte är delaktiga i min resa. Jag älskar er!
Det är så många människor i livet som berör en att jag skulle inte kunna nämna er alla här. Förra inlägget tog inte upp en tiondel av er men jag har er i mitt hjärta ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar