Den sista biten i livets pussel...

Jag blir lite ledsen varje gång jag ser att någon annan bloggat, det får mig nämligen att tänka på hur dålig jag själv är på att uppdatera. Sen är det nog ingen annan själ här på jorden som över huvud taget ens har märkt att jag blivit inaktiv, så min sorgsna känsla är nog endast egoistisk. Om några år kommer jag förbanna mig att jag inte kan gå tillbaka och läsa om det mest händelserika och fantastiska år som jag haft i mitt hittills 25 åriga liv. Därför tänker jag denna kväll skriva ner hur min dag idag varit, för det handlar om en sån där sjukt mysig dag som man annars aldrig har möjlighet eller tid till, eller... man TAR sig inte tid i en vardag som formas av pusslande och jobb helt enkelt.

VARDAGEN FÖRÄNDRAS
När jag och Fres bodde i Örebro så pendlade han till Karlskoga och jag hade min skola. Men jag spenderade aldrig mer än ungefär sex timmar i skolan, så jag hade extremt mycket fritid. Eftersom jag inte är ett fan av att vara själv var jag extremt sällskapssjuk när min stackars karl kom hem, trött och inte alls sugen på att vara social. För till skillnad från hans klängiga sambo uppskattar han ensamtid, och med ett jobb där man sitter och är social hela dagarna fanns det inte mycket energi till lilla mig då. Våra liv var i obalans och det resulterade i att jag ofta var ledsen, tänkte för mycket och var nog, ärligt talat, lite av en pain in the ass för Fres.

Men nu jobbar jag heltid med ett jobb som jag älskar och där jag hela dagarna har kontakt med inspirerande människor, och till viss del inkluderar detta även kvälls och helgjobb. Detta resulterar i att Fres inte behöver bli attackerad av ett socialt monster när han (eller jag) kommer hem! (That's good!) Fredrik jobbar 75% på Clarre Barre och det inkluderar helgjobb varannan vecka och lediga dagar i veckorna. Detta resulterar i att det är ytterst få dagar varje månad som vi är lediga tillsammans där vi bara kan umgås han och jag. Men det gör det också mer speciellt när vi som idag bara haft varandra i åtanke.

FIRAR KÄRLEKEN
Dagen började med att Fredrik kom in och väckte mig lite lätt och gosade ner sig bredvid mig i sängen, pratade försiktigt med mig tills jag vaknade till. Sen låg vi i alla fall i två timmar och pratade om allt och inget tills vi båda kände att det är dags att lämna den varma sängen och göra det bästa av dagen vi hade framför oss.

Efter frukostbestyr, morgonprommis med Enya, en tvätt och en diskmaskin fyllda åkte vi till IKEA och strosade. Vi har båda tröttnat på våra kuddar som man byter alldeles för sällan och åkte därför på kuddjakt! Folk måste nästan börjat undra när vi gick runt och låtsades sova på varenda kudde i affären! Jag kärade ner mig (som vanligt!) i saker värt en årslön och jag tror vi hittade vinnaren i vår soffletartävling. Nu ska jag bara övertyga Fredrik om att den är värd alla pengar (nej, den var inte dyr) så att vi kan köpa den när lönen kommer. KANSKE, kanske kan vi få slippa vår vidriga soffa nu, någon som vill ha en vit Ektorp med lite oboyfläckar och missfärgningar? Du får den gratis, kanske en kopp kaffe på köpet!

Efter att ha inhandlat nya (en väldigt hård, men jag tror det blir bra ändå) kuddar så var tanken först att vi skulle ge oss av hemåt för att göra oss i ordning och återigen ge oss ut i regniga Gävle. Middag ute på stan var planen, men redan i sängen på morgonen bestämde vi oss för att vara hemma, mysa till det bara vi två (och Ennis såklart). Sagt och gjort! Storhandling av middag följdes av att vi städade upp i lägenheten, tände ljus och lagade en fantastiskt god middag! (mästerkockarna slår sina huvuden ihop) resten av kvällen har jag spenderat i min älsklings famn under ett täcke framför en film (som sög, men det hör inte hit).

TRE ÅR AV LYCKA
Anledningen till att vi skulle gå ut och käka från början var att vi nästa söndag har varit tillsammans i tre år. Tre år av lycka med jordens finaste människa på jorden, jag måste vara världens lyckligaste tjej. Men som jag nämnde här ovan är vardagen (och helgerna) ett evigt pussel här på Jökelvägen, vi båda jobbar nämligen nästa helg. Jag jobbar förvisso bara lördagen, men vi har kvällsmatch och det lär inte bli något firande då. Men några pussar extra blir det nog på söndagen när karln lyckats pallra sig hem från Valbo ändå!

Dagen har ändå fått mig att minnas hur underbart det verkligen är, när vi äntligen får tid för varandra. Det är lätt att man låter jobb och pusslande med övriga "måstesysslor" ta över när dagarna bara rullar på. Man värdesätter dessa dagar lite mera, när de väl kommer så att säga.

Hur mycket jag än älskar att jag fått drömjobbet direkt efter studierna och att jag varje dag går till jobbet med intentionerna till att lära mig något nytt, så finns det alltid något som är lite viktigare. Något som kan ge mig fjärilar i magen, utan att egentligen göra något. Fres, kommer alltid finnas där och göra mig lite lyckligare varje dag.

Min hjälte!