Sjuk och jävlig, jag har tagit en paus i mitt försök att sova
bland allt snor och alla hostningar. Jag sitter här med en kopp citronte
med en yttepytte skvätt laktosfri mjölk i. Halsen svider och drömmen efter nässpray har aldrig varit större. Varför var det ingen som berättade på sexualkunskapslektionerna i skolan att man inte får använda nässpray om man råkar bli gravid? Det hade avskräckt mer än 80% av tjejerna mer än klamydia och kondylom, jag lovar. Tror du mig inte, testa att dejta en dunderförkylning utan en dos nässpray i handväskan. (Den som ens nämner saltvattenslösning här kan gå och dra något gammalt över sig.....)
Grattis, jag avslöjade just årets största nyhet, och såklart livets stora händelse i samma mening som kondylom och klamydia. Bra där! I och för sig är det väl ingen nyhet längre i och med att vi snart går in i sjunde månaden. Det är ju lite svårt att missa om man träffat på den allt mer elefantliknande varelse som vaggar runt i Sätra, släpandes efter den lilla svarta cavalierflickan som tycker att matte går för sakta.
Vi är hur som helst mycket förväntansfulla jag och Fresen, tiden går väldigt fort och det blir allt mer verkligt att vi snart (jaja, om dryga tre månader) får träffa den lilla. Det är en vild liten en som ständigt gör mig sällskap och jag har en känsla av att varken jag eller pappan kommer få en lugn eller tråkig stund efter ankomsten.
Just nu snuddar de flesta av mina tankar på frågor som allt som oftast grundar sig i mitt enorma kontrollbehov. Allt från jobbet till ekonomi och oförutsedda ting som kan hända med barnet. Samtidigt säger en lugn, inre röst mig att det är lika bra att ta dagen som den kommer.
Allt jag kan kontrollera, det vill säga diverse inköp som måste göras har vi redan påbörjat. Vagnen står sedan länge i källaren med liggdelen monterad, ett babyskydd har köpts och pågående projekt just nu är att hitta ett fint tyg till babykorgen. Kläder har vi så att vi troligen skulle kunna mäkta med trillingar. Nya, ärvda och svärmors alster ligger redo för tvätt och inpackning i de ännu inte hopmonterade byråerna. Skötbord är projekt nummer två, men där har jag inte bestämt mig för om jag ska ha ett väggfast eller stående. Båda har för och nackdelar tycker jag, men som det ser ut just nu lutar det åt ett väggfast i alla fall då badrummet är så tight.
Fan.... tanken med det här inlägget var från början att INTE snacka bebis så mycket. Det händer ju mycket annat också. Min första tanke var att sudda ut allt det här och antingen skriva om eller skita i att återuppta bloggen. Men eftersom det första alternativet antagligen hade slutat med det andra så struntar jag i båda och byter rubriken till en varning istället. Den som orkar läsa om bebistrams får väl helt enkelt klappa sig på axeln om du kommit ända ner hit. Det är svårt att inte tänka bebis när man är stor som en flodhäst och det känns som om Titanic gör volter i svallvågor inne i magen. Helt ärligt så har jag varit mer aktiv på nätet än vad man kan tro den senaste tiden. Det är bara det att jag inte vill tortera folk med bebistjat så jag raderar det mesta jag skriver direkt. Men har du sökt dig in hit, sett varningen och ändå läst. Ja, då är det väl så att du får skylla dig själv.
När jag inledde det här inlägget hade jag inte ens en rubrik, ännu mindre en tanke bakom texten. Nu när det blivit dags att avrunda har jag både inspiration och flera idéer till fler inlägg. Kanske finns det hopp för den här bloggen också.
Take care!
Ämnen att beröra:
- Familj, ett privilegium och inte en självklarhet.
- Ett jubileum i februari
- Julklappen som kommer i mars
- Den riktiga resan börjar när drömmen är uppfylld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar