De senaste nätterna har jag legat konstigt och spänt käken, till och med drömt om det! Så idag har jag haft en explosiv huvudvärk tack vare spända käkar och stark sol, inte trevligt. En tupplur på soffan i "vila käkläge" gjorde saken lite bättre i alla fall, skönt det.
Den senaste tiden har jag tänkt mycket på människor som inte längre finns bland oss, fysiskt. I tankarna har jag speciellt min farfar, min underbara farfar! Jag har äntligen kunnat gråta lite efter 2½ år, ibland när jag tänker på honom. Under dessa år har jag försökt, speciellt i början så försökte jag tvinga mig att visa sorgen med tårar men det gick inte. Jag tror att det äntligen sjunkit in i huvudet, det är ändå den första riktigt nära jag mister och det har tatt ett tag att ta till sig det.
Man lever ett sådant stressigt liv hela tiden med massa saker att göra och ja, dagarna går ju.. Men just nu känner jag att jag skulle vilja ta en paus och åka hem till farmor OCH farfar för att fika och prata, så som jag gjorde förr.. Jag skulle behöva det nu, behöver farfar och hans glada och roliga personlighet..
 |
| Min älskade farfar, spexig och rolig som han var. Saknaden blir större för varje dag som går, även om man lär sig leva med den. |
Så snart jag kan ska jag ta mig till Sura för att hälsa på farmor, det var ett tag sedan nu men snart ska jag åka dit.Ska försöka bättra mig på att hälsa på henne, medan vi ändå är lyckligt lottade att ha henne hos oss. Förhoppningsvis många många år till!
Ta en sväng till graven också, är där alldeles för sällan, efter påsk, då ska jag allt åka dit!
Nej, dags att avrunda detta inlägg. Inte världens roligaste att läsa men ibland behöver man få ur sig allt och för mig hjälper det att skriva, det hjälper mig att gråta när jag vill det. Skönt ibland faktiskt!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar