Vårdag vid Oset.

Idag tog vi oss till ett naturreservat här i Örebro.
Oset.

Vår vackra tjej njöt i fulla drag.

Det är sjukt fint där ute

Vi var därför inte helt ensamma, långt ifrån. Tack vare storleken på vägen runt allt och alla fina rastplatser var det mest mysigt med mkt folk.

Förutom alla människor var ju alla fina fåglar där.
Fick mig att sakna min farfar, detta är verkligen ett ställe jag skulle vilja ta honom till.
Hoppas du var med oss idag ändå <3

Glad som ett barn på julafton av alla tussisar, vitsippor, blåklockor och årets första maskrosor!

Min snyggve, du underbara

På vissa ställen där det inte blåste så blev det sjukt varmt..
Helt underbart!

Enya hade nog inte haft något emot att ta ett dopp. Tvärtom.

Änderna som gjorde oss sällskap vid fikat.
Enya hade gärna sett att de ville leka med henne men icke!

Vårfin i sitt sjalhalsband dagen till ära.. 

 Tja, här fick ni en liten bildbomb från timmarna på oset. När vi kom hem däckade vi alla tre en liten stund efter maten, det är en jäkla bit att gå om man ska gå runt! Tre äckliga ormar förstörde den sista kilometern och jag började gråta som ett barn. Annars var det helt underbart, precis lika mysigt som Fresen har berättat. Han har velat att vi ska åka dit sen vi träffades men inte förrän nu har vi fått arslet ur vagnen, men den som väntar på något gott.....

En lite halv"rolig" incident.. eller nej, den var inte alls rolig, mest skräckinjagande var när vi var tio meter från att ha kommit ut från skogsvägen på väg bort från oset. Jag var livrädd hela vägen då det var vatten på ena sidan och skog på andra. (= kan komma fler ormar ringlandes över vägen)  Då säger jag till Fredrik: "men nu lär det ju inte vara någon fara" och så släppte jag lite på Enyas koppel. Jag precis efter jag sagt det så kommer det ett par med en drever och en TAX! (för er som inte vet är taxar bland det värsta jag vet) och jag blir så arg och yttrar något i stil med " men vafan, har mitt hjärta inte haft nog med alla ormar?" och börjar gå fortare så jag skulle komma till bron före dem och slippa komma i närheten.
Jag hann TVÅ METER sedan såg jag den tredje ormen slingra sig upp mot bron. Paniken i kroppen går inte att beskriva, helt plötsligt slingrar sig hundratals ormar runt min kropp och jag får lite smått svårt att andas. Jag hojtar till, springer bakåt och där var taxen.. VEM VAR DET SOM JÄVLADES MED MIG IDAG?
Fresen fick ta Enya så jag fick lugna mig. Halvgråtandes (igen) gick vi över när ormen försvunnit ner i buskarna.. fy fan.

Väl över träffade vi på ett par med en liten cavalier som visade sig vara Tillys dotter. Tilly är en av Ulricas vovvar så det var jätteskoj. Hon som ägde henne visste väldigt väl vem Enya var eftersom hon fotograferat henne tidigare (tror jag, fattade det så) och hon blev väldigt glad över att få träffa henne igen.

Resterande dagen har vi tagit det lugnt, njutit av dagen och livet och kikat på big brader. Fin avslutning på dagen med lite IQbefriande tv.
Just nu sitter jag och väntar på att Tiss ska kika klart sin seriegrej så vi kan spela lite frågesport innan det är dags att sova. Imorgon ska vi plugga lite på metodtentan som är på onsdag. Vi behöver båda ett mirakel eftersom Historiakursen tagit all vår energi nu och har två dagar att lära oss detta på. tidigare har det inte hjälpt med två veckor. Jäkla skittenta, jag går mest dit för att jag anmält mig, se tentan om han gjort många ändringar eller om han kör på samma stuk och bara få in det i huvudet lite igen. Man får satsa på den i Maj sen annars.

Nu blev det ett långt inlägg, jag avslutar här.

Godnatt!