dag 3 "mina föräldrar"

Papi och Mami, mitt stöd i livet.

Jaha, idag är ämnet på listan " mina föräldrar" och idag har jag inte brist på saker att skriva, bara orken som tryter.

Min mamma och min pappa, Susanne och Staffan Åhlström är i särklass de två personer i världen som jag ser upp till och älskar mest av allt. Utan dem, ingen Lene!

Min mamma är utbildad lärare och har denna hösten börjat studera igen efter några år med jobb. Hon har fem eller sex års studier bakom sig, som hon fixade samtidigt som hon hade tre krävande ungar, en massa djur och hela köret samtidigt. Idag när jag själv studerar på universitet och endast har mig själv, min sambo och vår hund förstår jag inte hur hon klarade det. Idag sitter hon åter igen i skolbänken för att bli treämneslärare, det är inte illa.

Mamma är en av de mest underbara och mest omtänksamma människor jag känner. Jag har sällan skådat en människa som ger så mycket av sig själv och kräver så lite av andra. För att vi skulle ha det så bra som möjligt som barn var hon hemma med oss och hittade på massa roliga saker. När man växte upp och började vara ute om nätterna, ja då stod alltid mamma där med bilen när man skulle hem. Hur trött hon än har varit har hon ALLTID kommit och hämtat oss så att vi alltid ska komma hem helskinnade.(detta har såklart även min pappa gjort)
Hon är också en person som jag aldrig riktigt behöver berätta hur jag känner, för det vet hon, endast genom att titta på mig. Vi har alltid kunnat prata om allt och för mig, då är det guld värt.

Min pappa är elektriker och har ett stort intresse för bilar, speciellt gamla fina bilar så som hans egen Cheva som han till och med håller på att bygger ett hus till. Det är kärlek mina vänner!
Pappa är en väldigt humoristisk person och trots min väldigt nära relation till mamma har jag alltid varit pappas tjej. Att gå nere på byn med pappa har alltid varit en pest för han känner tammetusan alla och är precis lika social som mig. Det är ju allmänt känt att ungdomar bråkar mycket med sina föräldrar, men det tycker inte jag att vi gjort, inte speciellt mycket i alla fall. Pappa och jag är väl de som råkat i luven på varandra men det beror oftast på att vi är väldigt lika och envisa så det har resulterat i mycket skrik, mycket vädjande till mamma från båda håll och MKT STAMP i trappen. Men det har alltid gått fort över och vi säger förlåt, alltid samma sak.
Även min älskade pappa är en av de mest omtänksamma och kärleksfulla personer jag vet. Han är precis som min mor en person som ställer upp vad man än hittar på för hyss. En underbar människa!

Av min barndom minns jag mina föräldrar som påhittiga, roliga och väldigt väldigt lekfulla. Det var inte många dagar som var tråkiga och det är mycket tack vare dem.
Jag har aldrig behövt tvivla på att de finns där för mig och mina syskon och det har alltid gått att prata med dem. (Det har kanske inte riktigt lika ofta gått att resonera med mig däremot)

Jag har dem allt att tacka, att jag är den person jag är idag. Med sunda värderingar, en omtänksam och glad personlighet och ett inre driv som, även om jag tvivlar på det ibland, faktiskt har.

Det är nästan så jag inte får ihop någon sammanhängande text när jag talar om dessa två underbara människor, jag har så sjukt mycket starka känslor för dem att jag har svårt att få ner dem i ord.

När jag i framtiden får egna barn, då hoppas jag att jag kan uppfylla hälften av det mina föräldrar har gjort för mig, då kan jag vara nöjd.

Mamma och pappa, Jag Älskar Er.