Jag tänkte beskriva ett ögonblick som jag minns väldigt väl och tänkte att det måste väl bli något i nutid men det första jag kommer att tänka på hände för länge sedan.
Jag och min syster satt hemma i soffan medan mamma, pappa och min bror for för att handla och sedan åka till Tuvessons för att köpa pizza.
Det var på kvällen och jag kan inte varit mycket äldre än 10-12 år, tror det hände på hösten/vintern.
Efter ett tag tyckte vi att det tog så himla lång tid för dem och när telefonen ringer och jag hör en orolig mamma i telefonen förstår jag ju att något hänt.
Hon förklarar att det kommit in en kille på pizzerian med kniv(eller om det var en yxa) och han hade knivskurit ägaren så mamma berättade att hon fick hjälpa honom.
I det första ögonblicket då blev jag såklart livrädd, min familj befann sig ju där med galningen! Men efter ett tag när jag fått rapporter på att allt är lugnt och över så blir jag sur...
Jag minns att jag säger till min syster någonting som " vafan, varför får aldrig jag vara med när det händer saker?" knäppt, men det hade ju varit spännande, i efterhand.
Det var ett ögonblick då jag kom underfund med att man inte lever för alltid och att familjen är det viktigaste man har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar